Allt detta bråk med mina föräldrar håller på att spåra ur. Bup varje vecka. Vecka efter vecka.
TJAT EFTER TJAT.

Det ända som dom ber mej göra är att berätta vad som hänt om och om och om och om och om igen!

JAG HÅLLER PÅ ATT BALLA UR!


Nu tallas det om fosterhem och socialen.

HUVUDET FUCKING SNURRAR. ÅRKAR INTE!

och ja, jag vet attt folk tycker jag överreagerar med mina föräldrar. Jag får ta det för ni har då aldrig varit jag. Aldrig upplevt rädslan som jag känt i mitt eget hem.
Jag är så trött på att folk inte förstår.

Jag vill inte ha empati, medlidsamhet osv. Jag vill ha någon som drar mej upp ur mörkret inte någon som vill veta av ren nyfikenhet.