Igår sov jag över hos Marci. Vi pratade och pratade. Första gången jag någonsin berättat om mitt liv för någon.
Det var mysigt. Fick egentligen inte sova över men det var min terapi.
Vi såg på Paranormal activity 3 och saw 6 tror jag.


Kom hem senare och satt och myste med släkten ett tag. Sedan skulle jag städa buren så att Mormor kunde ta med dom hem så dom kunde passa dom över jullovet då vi ska till Syd Afrika.

Jag hittade först inte Ludde men såg honom sedan intryckt i ett hörn, platt som en pankaka och smal som en pinne. Det var fan det värsta jag någonsin sett. Aldrig trodde jag att det skulle hända. Att han dog på det sättet.

Jag grät tills jag spydde. Ah, jag spydde faktiskt av allt snor och tårar.
Vi begravde honom i en liten hemgjord kista. Jappe fick åka till Mormor ensam. Jag hade tagit upp honom innan de skulle åka. Han såg så jävla vilsen ut. Letandes efter sin bror.
Så jävla sorligt gråter fortfarande när jag skriver just nu.

Vi har tänt ett ljus hos honom i mörkret. Så himla sorligt. Saknar honom så jävla mycket. Han har varit hos mej i fyra jävla år. Man fäster sig vid små liv.