Aww, check out what I found ^^
Sagan jag skrev i skolan. Den är fan värd att få komma upp på bloggen ^^
__________________________________________________________________

Kungen och Larven.

Det var en gång en mycket älskad kung.
Han brukade gå ner i hamnen som låg i slutet av staden för att se efter sitt folk. Aldrig var det någon som stal eller slogs och därför blev han förvånad då han upptäckte att en man stod vid bryggkanten med händerna utsträckta efter en skjortkrage som guppade i vattnet. Kungen drog en snabb och chockerande slutsatts. Att någon av hans folk skulle dränka den andre, det var oacceptabelt.

Han rusade fram och drog undan mannen som stod vid kanten och försökte dränka den andre vilket också betydde att mannen släppte taget om skjortkragen.

Den mörka, suddiga figuren sjönk mot bottnen.
Runt omkring Kungen hördes förfärade flämtningar, deras kung hade nämligen nyss dränkt en man som fallit i vattnet.
Nu förstod kungen att mannen icke ville den andre illa, han försökte rädda honom.

Skamsen och ångerfull gick han tillbaka till palatset.
Han beklagade sig för sin fru, drottningen om vad som hänt.

De åt middag som vanligt och precis när kungen och drottningen skulle gå till sängkammaren hörde dom någon knacka på deras port. Tjänstefolket gick för att öppna.
Kungen undrade vem det kunde vara som störde på en sådan tid på dygnet och gick ner för att se vad som stod på.
Utanför stod en man och först kände inte kungen igen honom men när han väl gjorde det blev han alldeles blek i ansiktet. Det var mannen vid hamnen.

Han bad sitt tjänstefolk att gå till sängs som genast lydde efter en trött och ihärdig jobbdag.
När de var ensamma öppnade kungen öppnade sin mun för att välkomna sin gäst men mannen hann före.
”Så här står han, mannen som dödat min broder. Patetiskt får jag säga!” sa han med skrovlig röst och gav ifrån sig ett brummande hånfullt skratt.
Kungen blev ursinnig. Aldrig förr hade han blivit så förnedrad på detta vis.
Han tittade sig omkring och noterade att han var ensam. Då stormade han fram och dödade mannen med sina bara händer.
Blodet hade stänkt upp i hans ansikte och han torkade omsorgsfullt bort det i spegeln och granskade sig själv. Genast såg kungen en förändring. Hans ansikte såg yngre ut. Vackrare, mäktigare på något sätt.
Kungen log gillande åt sin spegelbild.

Fler män kom till hans palats och hånade honom öppet. Fler män dog.
Varje kväll baddade han ansiktet med männens blod och för varje kväll som gick tyckte kungen att han såg ännu vackrare ut än kvällen innan.
Tiden gick och i andras ögon såg han ut precis som förut men med en aning rödare kinder och med blodsprängda ögon efter sömlöshet och vissa kunde svära på att dom sett en glimt galenskap i dom bärnstensfärgade irisarna.
Ingen skulle misstänkta något om det inte var för lukten och folkets allt mer intressantare skvaller.
Några hade hört honom mumla att han skulle döda varenda man i byn men det skrattade folket åt. Ty så fel dom hade.
Även om folket hade sin respekt för sin kung så försvann män spårlöst från staden.
Drottningen förstod vad som hände och hon när hon blev sjuk kunde alla se att det var depression det rådde om. Hon blev sängliggande och tillslut så sjuk att hon knappt orkade lyfta skeden till sin mun för att sörpla sin soppa.

 

En dag när kungen gick ute i sin rosenträdgård efter ett ny baddat ansikte såg han en larv sitta på en av hans vackra rosors blad.
Kungen äcklades av larvens fula kropp och var nära att sprätta iväg den när larven skrek till och bad om sitt liv.
”Åh du store kung! Icke kan du väl döda en sådan oskyldig larv som denne. De andra männen förtjänade din hämnd men lilla jag kommer att växa upp till en vacker fjäril någon dag. Du vill väl inte förstöra det för mej? ” frågade larven med sin pipiga lilla röst.
” Vad föreslår du ? ” frågade kungen trotsigt.
” Jag har inte mycket att ge, åh du store kung. Men din drottnings liv kan jag skona. Jag kan göra henne frisk igen om du endast kröner mej till kung ” sa larven lugnt och sansat.
Kungen fnös.
” Att göra en larv till kung?! Jag har då aldrig hört något så absurt! Min drottning å andra sidan betyder inte mer än ett sandkorn för mej så varför skulle jag kröna dej till kung! ” ljög han och marscherade iväg genom trädgården.
Den natten baddade han inte sitt ansikte något mera.

Nästa dag fann kungen inte drottningen ligga i sin säng, allt som fanns där var endast ett sandkorn.
Han rusade genom palatset och ut till sin rosenträdgård och fann larven sittandes på samma blad som förut.
” Vad har du gjort med min drottning?! ” skrek han förfärat.
” Jag gjorde som du sade, din drottning är numera ett sandkorn. Vill du ha henne tillbaka så ska du kröna mej till kung! ” sa larven bestämt.
”ALDRIG!” Röt kungen ilsket ”mitt kungarike är värt allt guld i världen!” Tillade han och gick iväg.
Inte heller denna natt var det någon man som dödades.

Tredje dagen fann han att allt i hans palats var klädd i guld. Golvet, väggarna, taket, tavlorna, de fina fåtöljerna och till och med alla byborna i staden!
Kungen gick till rosenträdgården och skrek åt larven.
Larven var satt tyst på sin plats medan kungen gav ifrån sig alla svordomar han kunde komma på.
” DU MIN HERRE ÄR EN BEDRAGARE! Må ditt rövskägg börja växa inåt och kväva dig långsamt! ” avslutade han med och flämtade med ett rött ansikte.
” Du kan få allt tillbaka om du kröner mej till kung” svarade larven lugnt.
Kungen skrattade kallt och skrek;
”Du betyder ingenting för mej!” och stormade därifrån.
Han ångrade sig genast och gick tillbaka för att då upptäcka att larven var borta. Larven var och förblev ingenting för honom.
Kungen hade inget rike, ingen drottning och snart därefter dog han i sin sorg.
På hans ensamma dödsbädd såg han den mest underbaraste fjärilen han någonsin sett flyga in i hans sängkammare. Den landade bredvid kungens öra och viskade med en pipig liten röst.
”Du ska kröna mej till kung med vilja eller med tvång!” och flög därefter iväg och lämnade kungen ensam för att dö.

Snipp snapp snut och larven levde lycklig tillslut.

_____________________________________________________________________

 

 

Glöm nu inte frågestunden down stairs